Roter skjermen til liggende retning
|
|||
Sjekk ut andre bøker
DEN SISTA LOGGBOKEN
John-Axel Månsson
DEN SISTA LOGGBOKEN DET SOM HÄNT/HÄNDER OMBORD PÅ "S/Y WHITE QUEEN" STANNAR OMBORD William hade blivit brutalt slagen och skjuten, medan Ethan fått ett våldsamt trauma i huvudet. Hans ögon hade stuckits ut och hans könsorgan avlägsnats. Parets inälvor hade spolats ner i toaletten på båten. Flickan fanns ingenstans. Radion spelade fortfarande och det fanns några märkliga fläckar på durken. Samtidigt la jag märke till att patrullbåtar (Kambodjanska) närmade sig "S/Y WHITE QUEEN". En patrullbåt gick upp och lade sig jämsides. Ombord kom militärpolis... OBS!!! "Blunda och visualisera denna situation en stund innan du läser vidare". John-Axel Månsson
Bland sjöfolk och kastruller
Marita Larsson
Varje dag jag satt jag i kassan på bensinmacken i Luleå. Samma rutiner, samma människor, samma artiklar som såldes. Jag längtade bort. Till andra platser. Jag längtade efter möten med människor som kunde berätta andra historier än de jag hade hört i min tillvaro i en liten stad långt uppe i norra Europa. Min längtan blev till handling då jag hört äldre bekanta tala om livet till sjöss. Kanske att en båt kunde ta mig till platser och förverkliga mina drömmar om en annan tillvaro. Havet med sina öppna horisonter, sina bråddjup och doft av salt. Hamnar. Efter femtio brev till olika rederier fick jag napp. Sjömanslivet ska bli verklighet!
en resa genom Centralasien
Rita Isacsson
Följ med på en resa som tar sin början och slut i Kirgizistan. Ett äventyr genom Kazakstan, till Samarkand i Uzbekistan och vidare genom de otillgängliga Pamirbergen i Tadzjikistan. Under ett par veckor i slutet av maj hyrde vi en fyrhjulsdriven rysk UAZ Patriot. Den tog oss genom raviner där stenras flera gånger blockerat vår väg, genom floder av vatten som underminerat marken, via livsfarliga serpentinvägar upp genom höga bergspass, till gröna högplatåer, snöklädda berg och dammiga ökenlandskap.
Att vara resenär
Marita Larsson
Att vara resenär är en bok om just detta. Hur känns det att vara en betraktare, livsnjutare, äventyrare och frågeställare under en lång tid? Vad har en resenär med sig i sin resväska? Hur finansierar man livet utan att arbeta? Vem pratar man med? Vad och vem möter man? Vad lever de flesta marockanerna av? Är det farligt att resa i Marocko? Kan man i världen hitta människor mer gästvänliga än de marockanska?
